Kan int fatta att det är mindre än en vecka kvar. Innan har man räknat i månader sedan veckor. Nu är det fan dagar kvar asså. Och varje dag träffar man en ny fin själ att säga hejdå till. Sjukt onaturligt. Vad håller jag på med? Varför åker jag nu, då det är som bäst? Åh. Idag, imorgon och på torsdag har jag inget annat än planerat att säga hejdå till people som makes me hapi. Hmm. Att inte tänka på det går inte. Får väl ha i åtanke att detta kommer bli det roligaste jag hittills kommer uppleva i mitt liv. Men som sagt, vägen dit är galet jobbig.